Leder tro på treenigheten till Gud?

Nej, denna trinitariska dogm strider mot vad Bibeln lär oss om Gud. Dessutom finns ordet ”treenighet” ingenstans i Bibeln. Det finns inte en enda vers i Guds ord som innehåller ens anspelningar på de påstådda tre individernas jämlikhet.

Som vi vet finns till och med försök att förfalska Guds ord så att en sådan text skulle kunde bli funnen i Bibeln. Detta bevisas genom tillägget av en vers i 1 Johannes 5: 7 – 8, som påstås bekräfta denna lära,

„Ty det finns tre som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett” (Gdansk Bible).

I den så kallade ”The Millennium Bible, red. IV” förklaras dock i en fotnot till denna vers att den saknas i de äldsta grekiska manuskripten (handskrifterna) och i de äldsta översättningarna. Så varför lades en sådan vers till i Bibeln? Handlade det inte om att bestyrka tre personers enhet?

Varför vi anser att denna dogm är skadlig?

• Treenigheten beskriver en mystisk Gud. Ett sådant tillvägagångssätt för att lära känna Gud är mycket nedslående. Detta strider helt mot vad vi läser i Johannes 17:3, nämligen att ”evigt liv” är beroende av att lära känna Gud. Läran är också en väg till ateism, agnosticism och platonisk filosofi.
• Treenigheten förvränger Guds sons roll som „medlare” och „väg” som leder till Gud. Jesus, som en oskiljaktig del av Gud, (enligt treenighetsläran) blir målet och avslutningen på denna väg. Således blir inte Jesus en medlare mellan Gud och människor, detta för Marias skull. Allt detta strider mot orden i 1 Timoteus 2: 5, vi läser: „Ty det finns en Gud, och det finns en medlare mellan Gud och människorna, människan, Kristus Jesus.” Dessutom får Maria, när hon födde ”Gud”, (enligt treenighetsläran) titeln ”Guds moder”. Detta leder i sin tur till erkännandet av att Maria blev gravid utan synd, vilket i sin tur tvingar fram påståendet att Jesus inte hade halvbröder eller halvsystrar, (vilket han enligt Bibeln hade).
• Treenigheten är ett plagiat av en hednisk lära och inte en uppenbarelse av Guds sanning. I många religioner har det funnits triader av gudar i århundraden, från vilka israeliterna skulle hålla sig borta, även enligt de tio budorden.
• I efterdyningarna av denna dogm finns obibliska helgdagar och läror som exempelvis „julen”. Jesus och apostlarna uppmuntrade inte till firandet av hans födelsedag, Jesus ville i stället att hans lärjungar, som mindes honom, skulle högtidlighålla årsdagen för hans död, en gång varje år.
• Dogmen (treenighetsläran) förnekar, fördunklar och förvränger den väsentliga innebörden av frälsning och lösenanordningen. Jesus som treenighetens andra person skulle inte vara en ”lämplig” lösen (motsvarande Adam) (1 Timoteus 2:6). Dessutom kunde ju Jesus som en Gud (enligt treenighetsläran) inte dö för att vi skulle bli räddade eller återlösta.
• Treenighetsläran gjorde att Israels Gud, med det personliga namnet YAHUVE, (Jehova), glömdes bort, på bekostnad av filosofisk och ologisk vetenskap. I Psalm 83:19 (RS) läser vi: „Låt dem känna dig och veta att endast du, som har det enda namnet Yahweh, (Jehova) är den Högste över hela jorden„.
• Treenighetsläran förmörkar och förvränger dessutom bilden av helig ande! I stället för att be „om helig ande” (Johannes 14: 16, 17), tilltalar de den helige anden som varande treenighetens tredje person. Deras framställningar eller böner „faller i tomrummet” och kan därför inte använda „kraft uppifrån” (Lukas 24:49) för att hjälpa dem att övervinna svårigheter, frestelser eller för att odla de kristna egenskaper som beskrivs i Galaterna 5: 22, 23. Treenighetens förespråkare riskerar att förlora Guds hjälp i sin kamp mot djävulens frestelser!
• Treenighetsläran berövar oss gåvan att be till Fadern! Treenighetens förespråkare liknar den som skickar brev med mottagarens uppgifter felaktigt nedtecknade, i motsats till det bibliska mönstret. Kan ett sådant brev verkligen nå den förväntade mottagaren?
• Denna dogm, i motsats till vad Herren Jesus sa i Johannes 13: 34, 35, gjorde treenighetens förespråkare till „en avgörande faktor för kristendomen hos en given religiös grupp eller individ”. Tyvärr var lärans förespråkares handlingar så effektiva att de övertygade majoriteten av de kristna. Ett exempel på detta är Kyrkornas världsråd (ett internationellt ekumeniskt organ från över hundra länder), som endast accepterar kyrkor som tror på treenighetsläran! Det är sorgligt och absurt, för i och med ett sådant kriterium skulle inte de första kristna, som inte undervisade om den treeniga Guden, accepteras i rådet. I ljuset av Bibelns lära är de sanna och avgörande faktorerna för sann kristendom: Tro på Messias (Jesus Kristus) och hans uppståndelse, erkännandet av Bibeln som Guds ord, kärlek visad genom gärningar, dop genom nedsänkning i vatten och evangelisering.Eftersom Bibeln inte innehåller någon treenig doktrin kan denna kristna lista inte inkludera tron på treenigheten! (Även katolska källor erkänner det – se i vårt bibliotek, den anti-treeniga bloggen, en skanning av boken „1001 saker du borde veta om Bibeln. Specifikt om Bibeln, Herren Jesus och vad de första kristna lärde ut om treenigheten). Genom att övertala majoriteten om att tron på treenigheten är avgörande för kristendom har treenigheternas förespråkare tyvärr överskuggat och till och med glömt de sanna bibliska lärorna som nämns här ovan.

Sammanfattningsvis: Tron på treenigheten leder till att man inte dyrkar Gud i ande och i sanning, läran leder till att vi inte vet vem ”den enda sanne Guden” är, eller vem han sände, Jesus Kristus”.